Det började igår med att jag vaknade halv sex av att det S.N.Ö.A.D.E Ja det är sant. i mars. Helt jävla sjukt. När jag nu tittar på termometern står den på minus sex grader. JAg bor för fan i Skåne. Jag hade precis plockat fram vårkläderna och hunnit använda mina vårskor tre dagar (hann även förstöra dem) för att bara få slänga in allt i garderoben igen. Visserligen skiner solen hela dagarna men skenet bedrar, det är svinkallt! Jag börjar ångra mitt val att åka till Kina i maj med mor istället för typ Egypten. Tydligen var jag så smart att jag tyckte en solsemester per år räcker för min ekonomi. Mitt hjärna börjar omarbeta, kanske fortfarande kan ändra mig?

Idag ahr varit en dag då jag varit på sportmed för behandling och hunnit träna lite på gymmet ikväll innan jag skall sova. Det går långsamt framåt kan jag säga kära vänner. Hade det inte avrit för att jag till 90 % består av slem sedan min sjukdom härom dagarna så kanske det hade gått lättare. Men allt känns supersegt! Jag vill så mycket mer än jag kan, kroppen säger ifrån. Och enligt sjukgymnasten ska jag ju lyssna på smärtan, det är en spärr.

Jag hittade detta kortet då jag kollade i datan. Såhär i juni förra året hade man börjat få en bra grund på solbrännan men nu känns det minst sagt avlägset. Jag saknar mina solfräknar! Vill ha sommar!!!!